I dag är det Internationella Alzheimerdagen. Den har vi firat sedan 1994, då den globala samarbetsorganisationen Alzheimer's Disease International instiftade dagen på en konferens i Edinburgh.

Sedan ett par år tillbaka ger Alzheimer's Disease International, ADI, ut World Alzheimer Report, som alltid släpps i slutet på augusti. Årets rapport berättar att allt fler drabbas av Alzheimers sjukdom eller annan svår kognitiv hjärnsjukdom. Vi i Alzheimer Sverige välkomnar att allt fler får ökad levnadsstandard och ökad livslängd, men med detta följer också ökad risk för att drabbas av en demenssjukdom.

År 2015 beräknade ADI att 46,8 miljoner människor var drabbade, medan det år 2050 beräknas vara hela 131,5 miljoner. Den största ökningen sker i låg- och medelinkomstländer.

I dag beräknas att en person drabbas var tredje sekund, eller 3,2:e för att vara exakt. Då vi fått ihop att det går 86 400 sekunder på ett dygn kommer alltså omkring 27 000 hjärnor att drabbas bara i dag. Det är förskräckliga siffror. Och i takt med ökad medellivslängd i folkrika delar av världen kommer dessa siffror att öka.

Står vi då inför en stor katastrof? Ja, om vi sitter stilla och inte gör någonting så kommer det definitivt att bli så. Men vi kan göra mycket som kostar lite. Desinformation, missförstånd, okunskap och fördomar är faktiskt ett av våra globalt sett största problem. Många förstår inte ens att det rör sig om en sjukdom utan tror felaktigt att det är ett tillstånd som folk hamnar i när de blir äldre. Det är fel.

För det första rör det sig om en sjukdom. För det andra visar forskning att vi kan påverka risken att drabbas genom det liv vi lever och att vi kan påverka våra förutsättningar relativt sent i livet.

Tänk om vi kunde förbjuda social isolering och påminna folk om att de istället för att planlöst zappa på tv:n borde skratta och kramas mer, kanske börja dansa, motionera på annat sätt samt byta ut läsken mot vatten, den flottiga maten mot medelhavskost.

Utbildning anses vara en faktor som faktiskt minskar risken att drabbas. Så underbart att berätta för människor att ju mer de använder hjärnan desto bättre håller den. Mera sudoku och korsord till folket! Inrätta Melodikrysset som ett permanent inslag i SR:s utbud!

Kära du som läser det här. Man kan faktiskt minska risken för att drabbas genom ett ganska trevligt och socialt liv där det inte är förbud på att dricka ett glas vin till maten (men drick inte för mycket, för det är inte bra för knoppen).

Men sen är det ju så att vi ändå kan drabbas ändå, oavsett hur sunt vi lever. Och då är det viktigt att vi får rätt diagnos och den vård och omsorg vi behöver.

Tänk att vi i Sverige år 2014 skulle behöva skriva en debattartikel i Dagens Nyheter där vi påpekar att en jättestor patientgrupp måste tas på allvar, ges diagnoser och få mediciner som inte bara är lättillgängliga utan även jättebilliga.

 

Tänk att det i Europa genom Glasgowdeklarationen för närvarande drivs kampanj för inte bara rätten till diagnos och vård, utan även något så makalöst som att patienten ska ha samma rätt till respekt som andra, och att patienterna ska få vara med och bli lyssnade på när utvecklingen av vård- och omsorg diskuteras.

Tänk på vad små ord och uttryck kan betyda. Jag vill uppmana dig att öka din medvetenhet. Hur pratar våra politiker om personer med Alzheimers sjukdom och andra svåra kognitiva hjärnsjukdomar? Vilka ord och uttryck använder journalister, personer inom vården eller din granne sig av? Beskrivs drabbade som ett "det" eller som "människor", som "patienter" eller som "ett skal utan själ"? Talar våra politiker till demenssjuka eller talar de bara om dem? Eller talar de kanske inte alls om dem?

Enligt Alzheimer's Disease Internationals undersökning upplever 2/3-delar av de tillfrågat drabbade att det bara finns liten eller ingen förståelse för demenssjukdomarna i det land som de bor i. I Sverige har mycket att förbättra, vi också.

Utöver detta finns en bra artikel om vad Alzheimer's Disease International anser att vi behöver göra, länk här.