Över 66 000 av Sveriges 158 000 demenssjuka vårdas på ett äldreboende, men bara 30 000 av dem har en plats på ett demensboende. Det visar Socialstyrelsens beräkningar. Trots att demenssjuka kräver hög kompetens och hög personaltäthet spår Socialstyrelsen att 14 000 av dem vårdas på en vanlig äldrevårdsplats med låg bemanning. Även på landets korttidsboenden dominerar demenssjuka.

När Socialstyrelsen i år lät beräkna demenssjukdomarnas samhällskostnader för 2012 ingick även att skatta kostnaderna för kommunernas vård och omsorg.

Enligt beräkningarna fanns i Sverige 90 500 platser inom äldreomsorgen, varav 30 000 är på så kallade demensboenden. År 2000 var det totala antalet platser 119 000, varav 14 000 var på demensboenden.

Siffrorna är både bra och väldigt dåliga. Det har alltså blivit fler demensplatser, men samtidigt har det blivit färre platser inom äldreomsorgen trots att den åldrande befolkningen har ökat. Varför antalet platser inom äldreomsorgen har minskat vet man inte, men Alzheimertidningens reporter känner till fall där gamla äldreboenden har byggts om av arbetsmiljöskäl, vilket har resulterat i färre platser.

Socialstyrelsen beräknar att 68 procent av de som bor på ett äldreboende är demenssjuka, samtidigt som antalet demensplatser bara är 32 procent av totala antalet äldreboendeplatser. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Mer än hälften av alla demenssjuka på landets äldreboenden har alltså inte någon demensplats.

Även inom särskilda boenden för personer under 65 år är andelen demenssjuka hög. 75 procent eller 3 100 personer uppskattas år 2012 ha vårdats på de 4 200 platser som finns i Sverige. År 2000 fanns inga sådana platser registrerade.

Även på landets korttidsboenden dominerar demenssjuka. Av de 7 800 platser som fanns år 2012 uppskattas hälften eller 3 900 personer vara demenssjuka.

Anders Wimo, professor vid Karolinska institutet och familjeläkare i Hälsingland, är en av Socialstyrelsens expert som tagit fram statistiken. Han påpekar att alla demenssjuka inte behöver en demensplats, men medger samtidigt att antalet demensplatser helt klart är för få.

Han understryker att Socialstyrelsens beräkningar är problematiska.

– Vi skapade formler för att skatta andelen av demenssjuka som bor i särskilda boenden respektive andelen i särskilda boenden som är demenssjuka, säger Anders Wimo. Exaktheten i dessa skattningar kanske kan diskuteras beträffande en del kommuner.

Kommunerna har dessutom inte någon enhetlig definition på de olika boendeformerna. Vad är till exempel ett ”demensboende”? Anders Wimo förespråkar till exempel maximalt sex-åtta boende per enhet, men statistiken säger inget om detta. Naturligtvis är också personalens kompetens, chefers ledarskapsförmåga samt enheternas arbetssätt, personalomsättning och bemanningstäthet viktiga faktorer för att avgöra kvaliteten på ett boende.

Anders Wimo pekar på att befolkningen på små orter, som den där han är verksam som familjeläkare, ofta har kunskap om ett vårdboende är bra eller inte. På större orter kan det vara svårare för anhöriga att veta vilket boende de ska välja.

Trots alla frågetecken kring Socialstyrelsens studie är resultatet mycket intressant. Av de 90 500 permanenta platser inom äldreomsorgen för personer över 65 år är alltså 60 500 platser sådant som inte har definierats som demensplatser. Av dessa har Socialstyrelsens experter delat in boendena i hög- respektive lågbemannade enheter. 25 500 beräknas bara högbemannade och här uppskattas 75 procent av de boende vara demenssjuka. Vid samma tidpunkt beräknades hela 35 000 äldreboendeplatser vara lågbemannade och här uppskattades fyrtio procent av alla platser innehas av demenssjuka.

Vi måste ställa oss frågan vad det betyder att över hälften eller 33 000 demenssjuka har en äldreboendeplats som inte definieras som ett demensboende. Och vi måste också fråga oss vad det betyder att uppskattningsvis 14 000 demenssjuka vårdas på boenden som Socialstyrelsen har klassat som lågbemannade.

Kanske har vi här en del av svaret på några av de så kallade skandalerna inom äldreomsorgen. För om 14 000 vårdtunga demenspatienter har placerats på boenden med låg bemanning kan det väl inte annat än bli fel?

Samtidigt kan vi trösta oss med Socialstyrelsens statistik. År 2000 vårdades faktiskt hela 61 000 demenssjuka på särskilt boende som inte var demensboende, varav 38 000 bodde på boenden med låg bemanning. Sakta men säkert har det faktiskt blivit lite bättre.

TEXT: LENA BREITNER

Texten har varit publicerad i Alzheimertidningen 3-4/2014

FAKTA BERÄKNINGAR OM ÄLDREBOENDEN OCH DEMENSVÅRD

 

År 2012 fanns i Sverige 90 500 platser inom äldreomsorgen för person 65 år och äldre, varav 30 000 var demensplatser. Det fanns även 4 200 särskilda boendeplatser för personer under 65 år samt 7 800 korttidsplatser.

Av de omkring 70 000 demenssjuka som år 2012 beräknades ha en form av kommunal boendeplats antogs 30 000 ha en demensplats, 3 100 bo på särskilt boende för personer under 65 år och 3 900 personer bo på korttidsplatser. Av de kvarvarande 33 000 demenssjuka antogs 19 000 ha en ordinär äldreboendeplats med hög personalbemanning och 14 000 ha en ordinär äldreboendeplats med låg personalbemanning.

Källa: Demenssjukdomarnas samhällskostnader i Sverige 2012 (Socialstyrelsen)