Fler anställda per boende löser inte alltid problem som sitter i väggarna

Hur vet jag att just det här stället är ett bra demensboende? Den frågan möter vi ofta på Alzheimer Sverige. Svaret är inte enkelt. Dyrast behöver inte vara bäst. Flest vårdanställa per boende, privat eller kommunalt är inte heller någon garanti för hög kvalitet. Svaret är att en mängd faktorer avgör. Tidningen Minnesvärt har valt att undersöka vad det är som gör Smedbygården i Åkersberga till Sveriges bästa demensboende. De tänkte i rätt banor från allra första början. De började med byggnaden.

Går det att genom statistik förstå sig på den svenska demensvården? Det är inte lätt om någon trodde det.

Ta kostnaden för särskilda boenden som exempel. Enligt Socialstyrelsen kostade det år 2012 hela 1 047 838 per boendeplats i Nykvarn medan det i Kävlinge bara kostade 539 277 kronor. Rikssnittet var 689 742 kronor. Vad säger siffrorna oss egentligen? Absolut ingenting om kvalitet, de boendes vårdtyngd eller kompetens hos personalen.

Dessutom har vi ingen aning om hur mycket kommunen lägger på det vi är intresserade av: demensvårdsplatserna, som är en okänd del av kostnaden för särskilda boenden.

Ofta talas det om personaltäthet. Det är ett viktigt mått, men efter ett samtal med Göran Rehn, läkare och vd för Sveriges bästa demensboende Smedbygården i Åkersberga, förstår vi att man måste ta hänsyn till andra variabler.

Vilket våningsplan är boendet på? På Smedbygården ligger hela verksamheten i markplan. För Göran Rehn var det en självklarhet när de för tjugo år sedan byggde upp sin verksamhet.

I Sverige får vi inte låsa in demenspatienter, men faktum är att en eller flera våningar upp oftast är mer inlåsning än en låst dörr, säger Göran Rehn. Vi har två daganställda på sju boende. Hade vi varit en eller flera våningar upp hade det krävts tre anställda för att klara utevistelser. En anställd måste vara kvar på boendet medan en är i hissen och en ute i trädgården.

Precis som förskolor i princip alltid placeras i markplan borde demensboenden också vara där. Barn såväl som demenspatienter vill vara ute, fryser och vill gå in, är trötta, behöver kissa. Verksamheter på höjden gör utevistelser till något som i alltför hög grad måste planeras och organiseras.

Utevistelser är viktiga. De leder till minskad stress. Då patienter med demenssjukdom gärna vänder på dygnet är ljuset viktigt. Dessutom får de d-vitaminer.

I Socialstyrelsens enkäter rankas vår utemiljö högre än kommunens, men vår trädgård är inte finare, säger Göran Rehn. Däremot är vi mycket i trädgården.

För tjugo år sedan byggde Smedbygården om befintliga lokaler som hyst gruppboenden för psykiskt funktionshindrade. Köket blev navet i verksamheten. Människor med demenssjukdom kan bli skrämda av långa korridorer och har ibland svårt att hitta. På Smedbygården är korridorer korta och de boende hamnar i köket när de lämnar sina rum. Från köket ska personalen kunna ha uppsikt över trädgård och vardagsrum. Det är bara att öppna dörren för att gå ut i trädgården.


Ur tidningen Minnesvärt 3/2015. Skissen som visar hur ett bra demensboende kan se ut. Markplan är en viktig förutsättning för att klara utevistelser.

I köket lagas det mat varje dag. Det ska dofta gott och stimulera till att äta. Många som kommer till boendet är undernärda, eftersom de ofta bott ensamma hemma och ätit dåligt. Svält är vanligt bland demenspatienter. Men räkna allas kalorier är inte Smedbygårdens melodi. Istället vägs de boende varje vecka. På så sätt håller man koll på vem som behöver uppmuntran att äta eller kanske behöver ett näringstillskott.

Det lagas bara en rätt i köket eftersom det lätt blir missförstånd och frustration om en boende ombeds säga vad de vill äta om en timme eller nästa tisdag. Det är här och nu som gäller. Den som inte gillar det som serveras får en annan rätt från grannens kök.

Socialstyrelsens riktlinjer ändrades nyligen till att man inte bör gå över åtta boende per enhet. Smedbygården valde redan för tjugo år sedan att bygga i liten skala.

Sju boende är optimalt för att man ska få ekonomin att gå ihop, säger Göran Rehn.

På Smedbygården har man en bemanning på två personer från morgon till kväll, vardag som helg, för sju boende. Totalt finns åtta hus med tillsammans 56 boende, som nattetid sköts av tre personer.

Parallellt med att Alzheimer Sverige utnämnde Smedbygården i Åkersberga till Sveriges bästa demensboende skrev Skånska Dagbladet om den illavarslande situationen på det relativt nystartade Kärråkra Demenscenter i Eslöv. Det genomgående temat var en hårt pressad verksamhet med mängder av incidenter där både personal och boende skadades av aggressiva boende. Men vid närmre beräkningar visade det sig att Smedbygården och Kärråkra hade ungefär samma grundbemanning om två daganställda på sju boende. Nattetid beskrevs Kärråkra ha fem vårdanställda mot Smedbygårdens tre på samma antal boende.

Visserligen drog Eslöv in en anställd på natten och valde att inte sätta in vikarier vid kortare ledigheter eller sjukdom, men statistiskt var skillnaden på personaltäthet inte stor. Det är tydligt att andra faktorer också har betydelse.

I Skånska Dagbladets beskrivning av Kärråkra återkom ständigt byggnaden som ett problem. Först planerades för en lång L-formad enhet för fjorton boende. När nya riktlinjer om demensboenden kom från Socialstyrelsen sattes en tjock glasvägg upp i mitten så att en avdelning blev två.

De ständiga incidenterna på Kärråkra ledde till en Lex Sarah-anmälan till Socialstyrelsen. I utredningen uppgavs att ”boendets fysiska förutsättningar” försvårade för personalen att vara i de gemensamma utrymmena ”och där i tid hinna läsa av situationer som uppstår”, sammanfattade Skånska Dagbladet.

Göran Rehn berättar om hur de tänkte när de för tjugo år sedan byggde upp Smedbygården.

Man bygger oftast fel med långa korridorer, säger han. Glasväggar kan skrämma. Köket kanske hamnar i ena änden och ett allrum i mitten. Det värsta exemplet jag har sett är ett allrum på ett annat våningsplan. Bygger man så har personalen svårt att ha koll.

Den engagerade personalen är grunden för verksamheten. På Smedbygården sitter alla anställda, även vaktmästaren och administrativ personal, regelbundet på skolbänken. Alla ska fortbilda sig om bemötande, demensvård och demenssjukdomar.

Och det är just det här som är viktigt inom demensvården. Hjärnan kan spela patienten spratt. Oro, ilska och våld är ingredienser som existerar inom demensvården. Det är känsligt att tala om, men så är det. Den söta lilla tanten kanske plötsligt får för sig att du är en våldtäktsman eller har stulit något hon äger.

Personalen får återkommande utbildning om självskydd och bemötande av aggressioner. Inte för att personalen ska ägna sig åt självförsvar utan för att bli bättre på att se signaler. Att lära sig se förändringar i ögon och kroppsspråk, att kunna avleda och dämpa innan det eskalerar.

På Smedbygården är avvikelserna, oavsett om det gäller fallolyckor eller verbala eller aggressiva incidenter, något som rapporteras i syfte att minimera risken att det händer igen.

Alzheimer Sveriges ordförande Krister Westerlund har följt Smedbygården under sina nitton år på riksorganisationen. Han har aldrig hört ett ont ord om Smedbygården.

Tvärtom, säger han. De är väldigt personcentrerade och arbetar för patientens bästa. De lägger mycket tid på att sätta sig in i hur patientens hemmiljö har fungerat.

Förutom att patienterna som kommer till Smedbygården har en demensdiagnos så följs patienten inom verksamhet. Här finns nämligen en privat demensmottagning, för övrigt faktiskt Sveriges första.

Hur blev Smedbygården i Åkersberga Sveriges bästa demensboende? Inte med en gång.

Vi har blivit avsevärt mycket bättre de senaste fem åren, säger Göran Rehn. Vi försöker lära oss av andra duktiga verksamheter, och så lyssnar vi på de demenssjuka och deras anhöriga.

Just deras förarbete, att ha som målsättning att alltid komma hem till en patient inför flytten är viktigt för att minska de så kallade BPSD-symptomen. En annan framgångsfaktor är att man långt före Socialstyrelsens riktlinjer satsade på små enheter och personcentrerad omvårdnad.

TEXT: LENA BREITNER

Denna artikel har varit publicerad i tidningen Minnesvärt 3/2015. Prenumerera du också. Fyra nummer per år kostar 200 kronor, se länk här.

 
Sveriges bästa demensboende har i år utsetts av Alzheimer Sverige. Det blev Smedbygården i Åkersberga, ett privat boende som i år firar tjugoårsjubileum. Det är första och möjligen enda gången priset delas ut. Framtiden får utvisa om och när det blir ytterligare pristagare.

FAKTA: BYGGER GÄRNA PÅ HÖJDEN!

Malmö och Sundsvall är exempel på kommuner som nu bygger nya demensboenden. I Malmö ska ett demensboende i uppföras i Husie. Soltofta demensboende ska inrymma 72 lägenheter om nio avdelningar, hemtjänst, rehab och tillagningskök med kapacitet om 300 portioner. Byggnaden är av kvarterskaraktär i stadsmiljö om två och tre våningar där trygga utemiljöer ska skapas på två stora innergårdar. Inflyttning 2016/2017.

I Sundsvall, som haft de längsta väntetiderna i landet till särskilt boende, görs nu en drygt tjugoprocentig utbyggnad. De 778 platserna inom särskilt boende, varav 410 demensplatser, ska nu kompletteras med 165 nya boendeplatser med inflyttning 2016/2017. På frågan om hur många som blir demensplatser svarar kanslienhetschef Marianne Bergman att ”behoven styr”.

”I arbetet med de nya äldreboendena har förvaltningen utgått från att målgruppen personer med demens, deras behov och problematik ska kunna tillgodoses i boendena”, skriver hon i ett mejl.

Av fasadritningar och planritningar som ligger på nätet framgår att det är flervåningshus med långa korridorer som uppförs.

TEXT: LENA BREITNER