Ibland är det svårt att begripa sig på statistik från Socialstyrelsen och andra aktörer. Alzheimerföreningen Sverige har därför fördjupat sig i en av landets kommuner. Vi valde Malmö, en av landets större kommuner med 313 000 invånare (2013).

Alzheimertidningen har i flera artiklar låtit granska aktuell statistik kring landets demensvård. Tidigare artiklar har du här, här, här, här och här. Vi har nu kommit till den sista av artiklarna. Den där vi fördjupar oss i statistiken. För hur hänger Socialstyrelsens statistik ihop med verkligheten?

Enligt Socialstyrelsens beräkning ska 4 681 personer år 2012 ha varit demenssjuka i Malmö varav 749 var personer som insjuknat det året. Det kan låta som väldigt exakta siffror, men är det alltså inte. Det här är uppskattningar som bygger på att man har en viss förekomst av demenssjukdom i olika åldersgrupper.

42 procent av de 4 681 demenssjuka personerna beräknades enligt Socialstyrelsen bo på särskilda boenden, det vi i vardagligt tal kallar äldreomsorgen. Det betyder att 1 966 av de demenssjuka Malmöborna bodde på särskilda boenden år 2012. Det kanske låter bra, men vi vet faktiskt inte. Det var ju samtidigt 2 715 personer som inte hade någon boendeplats. Hur många av dem som vårdades av anhöriga och/eller fick stöd av hemtjänsten vet vi faktiskt inte. Inte heller hur många som är i behov av en kommunal boendeplats.

Låt oss istället titta närmre på de särskilda boendena. Enligt Socialstyrelsens beräkningar antas 86 procent av de boende på Malmös särskilda boenden vara demenssjuka. Naturligtvis befinner sig dessa personer i olika stadier av sjukdomen. Vissa personer kan befinna sig i en tidig fas och behöver kanske ingen demensplats, medan andra i högsta grad har de behoven.

Hur ser det ut då i rena siffror i Malmö kommun? Vi bad kommunen själva specificera sina platser inom äldreomsorgen. Det visade sig att det finns 2 404 platser, varav endast 957 är demensplatser och ingår i så kallade gruppboenden. 288 platser är så kallade korttidsplatser.

Inom dessa 2 404 platser ska det även finnas beredskap för palliativ vård, enligt Hasse Andersson, chef för avdelningen för funktionsstöd, boende och daglig verksamhet.

Av detta kan vi alltså dra slutsatsen att mer än hälften av de som skattats som demenssjuka på Malmö kommuns boenden år 2012 bodde på något som inte kallas för demensboende. Vi vet dock inget om kvaliteten inom de olika boendeformerna eller hur stor andel som är lindrigt demenssjuka, men det låter onekligen som om det är väldigt många som bor på fel plats inom Malmö kommuns äldreomsorg.

Troligen har man kompetens inom demenssjukvård även på andra enheter än demensboendena, till exempel på korttidsboendena där hälften av de boende antas vara demenssjuka.

– Den slutsats vi kan dra är att det är viktigt att kalla saker vid sitt rätta namn, säger Alzheimerföreningens ordförande Krister Westerlund. En demenssjuk patient har rätt till en diagnos och behandling och bör ges en demensplats om den är i behov av detta. Patienter på fel plats, gissningsvis ofta med vaga, obefintliga eller felaktiga diagnoser, ökar rimligen vårdtyngden.

Många känner sig otrygga

Regelbundet genomför Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och landsting undersökningen ”Öppna jämförelser – Vård och omsorg om äldre”. Här kan man gå in och titta på statistik i de olika kommunerna. År 2013 visade undersökningen att bara 38 procent av de som svarat i Malmö kände sig trygga med att bo hemma med stöd av hemtjänsten. Det är inte lägst i landet, men tillräckligt för att Malmö kommun ska vara en av de ”rödlistade” kommunerna. Går vi över på de särskilda boendena uppger 46 procent att de känner sig trygga på sitt särskilda boende, vilket också det är lågt och gav en ”rödlistning”.

Är nöjdhetsundersökningar trovärdiga?

Vi kan gå vidare i statistiken och konstatera att 71 procent av de som svarat anser att utemiljön utanför Malmös boenden ser trivsamma ut, att 73 procent ansåg att maten är bra och att 59 procent var nöjda med de sociala aktiviteterna på boendet.

Men samtidigt uppstår en naggande känsla av att statistiken om de särskilda boendena inte är särskilt mycket att hänga i julgranen. För vi hade ju precis kommit fram till att 86 procent av de som bor på Malmös äldreboenden är demenssjuka! Hur trovärdiga är undersökningarna om frågorna ibland har fyllts i av anhöriga, gode män och förvaltare? Finns det inte en väldigt stor risk att just gruppen demenssjuka har väldigt låg svarsfrekvens?

Tänk på detta nästa gång din kommun stoltserar med hur trygga äldre känner sig med hemtjänsten eller på boendena, eller hur nöjda de äldre sägs vara med maten. I Sverige beräknas 68 procent av de boende inom äldreomsorgen vara demenssjuka. Hur väl utbyggd demensvården i just din kommun är och hur stor andel av de boende som är undernärda känns som helt klart mer relevanta motfrågor!

TEXT: LENA BREITNER 

Artikeln har tidigare varit publicerad i Alzheimertidningen 3-4/2014