Svensk sjukvård måste förändra sitt arbete med gruppen äldre, multisjuka patienter. Behandlar man en sjukdom i taget återkommer patienten ofta till sjukhuset. Enkla grepp som att se över läkemedelstilldelningen och att tydligt informera kommunen och primärvården om patientens kognitiva svikt har lett till färre återinläggningar, visar en avhandling vid Lunds universitet.

Avhandlingen vid medicinska fakulteten vid Lunds universitet är skriven av forskaren och ST-läkaren Gustav Torisson, som under fyra år studerat 200 patienter över 60 år vilka behandlats på internmedicinska avdelningar vid Skånes universitetssjukhus, SUS.

Studien visade av 73 procent av dessa patienter hade kognitiv svikt, men tyvärr var bara ett fåtal fall kända före inläggningen på sjukhuset. Enbart detta resultat borde leda till att sjukvården tänker om vad gäller denna patientkategori.

När man nämner kognitiv svikt tänker många på demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom eller vaskulär demens (blodkärldsdemens). Men kognitiv svikt, problem med minne, uppmärksamhet och språkförmåga, kan bero på mycket annat. För många och motverkande läkemedel, näringsbrist eller sjukdomar som diabetes II eller KOL är några exempel.

En patient med KOL kan få kognitiv svikt av att syresättningen inte fungerar optimalt.

- Men det kan också bero på något annat, säger Gustav Torisson. Hjärnan är ett känsligt organ och vi måste se kognitiv svikt som en varningssignal som bör utredas.

De patienter som ingår i studien har i princip uteslutande hamnat på internmedicin efter att ha sökt sig till akuten. De kan ha haft hjärtsvikt eller problem med andning på grund av KOL.

- Men ofta rörde det sig om ospecifika symptom, säger Gustav Torisson.

Hälften av patienterna i hans studie fick en grundlig genomgång av en arbetsgrupp. De testades bland annat i hur de klarade sina vardagsbehov (ADL, hur man klarar aktiviteter i dagliga livet). Arbetsgruppen gick också igenom läkemedeltilldelningen.

- Vi såg också till att tydligt och på ett systematiskt sätt informera kommunen om att patienten hade kognitiv svikt. På samma sätt informerades primärvården på ett tydligt sätt att patienten hade kognitiv svikt.

Patienterna följdes också upp med ett kontaktsamtal inriktat på frågor om daglig livsföring och om de kognitiva förmågorna hade försämrats.

Arbetsgruppen tittade också på röntgenbilder som tagits på patienterna. Av de som fått skallröntgen visade sig 36 procent ha en uttalad nedbrytning av en del av hjärnan som ofta är skadad vid Alzheimers sjukdom. Tyvärr visade det sig att dessa slutsatser aldrig hade rapporterats i det ursprungliga röntgensvaret.

- Antagligen för att man inte hade frågat efter detta. Röntgen hade troligen skett för att utesluta stroke.

Det som gör Gustav Torissons studie samhällsekonomiskt intressant är att den patientgrupp som fick den grundliga genomgången hade färre återinläggningar på sjukhus än den grupp som inte fick någon genomgång. Eller i klartext: studien visar att om sjukvården uppmärksammar kognitiv svikt skulle många sjukhusinläggningar hos äldre kunna förhindras.

Genom att ta den kognitiva svikten på allvar och se till att primärvården och kommunerna har klart för sig vilka problem som föreligger kan patientens livskvalitet och förmåga att klara sig i det vardagliga livet förbättras.

Vid Skånes universitetssjukhus, SUS, har man redan implementerat en del förändringar vad gäller äldre, multisjuka patienter. Bland annat har man infört grundligare läkemedelsgenomgångar som rutin.

Gustav Torissons avhandling är ytterligare en i raden av studier som visar på vikten av tidig diagnostik kring kognitiv svikt och demenssjukdomar. Antalet äldre med kognitiv svikt kommer nämligen att bli vanligare inom sjukvården, som kommer att ställas inför stora utmaningar. I dag finns enligt Statistiska centralbyrån, SCB, nästan en halv miljon som är äldre än 80 år i Sverige. I slutet av 2040 kommer de att vara en miljon, alltså dubbelt så många.

- Det är en paradox, säger han. Internationellt sett forskas det mycket kring tidig diagnostik, men fortfarande är det en väldigt liten andel som verkligen får en diagnos.

TEXT: LENA BREITNER

2013 STARTADES STIFTELSEN ALOIS ALZHEIMER MED SYFTE ATT STÖDJA KLINISK PATiENTNÄRA FORSKNING, VILKET I KLARTEXT BETYDER ATT MAN INTE FORSKAR PÅ DJUR. ALZHEIMERGÅTAN LIGGER HOS MÄNNISKAN, INTE HOS MÖSS. SÄTT IN DITT BIDRAG PÅ BG 5122-1885. läs mer här.