Fd stadsjurist kritiserar kommunerna - fler äldre borde begära kontaktperson

Ett återkommande tema i juletid är gemenskap respektive ensamhet. När media tar upp ensamheten handlar den ofta om uteliggare. De ensamma äldre kan vara ett långt större problem. Med anledning av dagens artikel i Expressen vill vi påminna om att kommunerna enligt lag kan men oftast inte vill ge social stimulans som bistånd till demenssjuka och äldre. Samhället hade kunnat spara enorma resurser. Artikeln publicerades i Alzheimertidningen 2/2015.  

"Hälften av de över 78 år känner sig ensamma," skriver Expressen i dag i en kort artikel om Elin Taubes avhandling vid Lunds universitet. Avhandlingen lades fram i våras och handlar om att ofrivillig ensamhet ofta leder till nedstämdhet och depression.

Vad Expressen inte nämner är att forskningen visar att just dessa ensamma och nedstämda äldre i högre grad söker sig till öppenvård och akutmottagningar, ofta med vaga symptom.

Men det är inte ensamhet i sig som är orsaken till användandet av vård, utan nedstämdhet, sa Elin Taube i ett pressmeddelande i våras.

Förutom att vi måste se till det personliga lidandet är det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv intressant att ta dessa personers ensamhet på allvar. Men det gör kommunerna tyvärr inte. Alzheimer Sverige har under året sett flera exempel på att kommuner vill att PRO och andra ideella föreningar ska ta hand om "problemet". Men det bör påpekas att en person med kognitiv svikt ofta har svårt att interagera med stora grupper av människor, som dessutom kanske pratar fort. Känslan av isolering kan tvärtom förstärkas av "PRO-ordinationerna".

Nedan följer en artikel ur Alzheimertidningen 2/2015 där en f d stadsjurist kritiserar kommunerna för att de inte fullföljer lagens mening.

Fler borde begära kontaktperson

Före detta stadsjurist gav tips och redde ut juridiken på Alzheimer Café

Varje dag fattar socialsekreterare beslut om att barn ska få en kontaktperson, men kommunerna borde också se till att behövande demenssjuka ges samma insats, menar den före detta stadsjuristen Lena Zethraeus. Vi vet ju att ensamhet och isolering är direkt skadligt för hjärnan. Under ett föredrag på Alzheimer Café gavs en lektion om juridik i drabbade och anhöriga.

Kan man bli omyndigförklarad i Sverige?

Det är onsdagskväll och på Dammfrigården i Malmö har Alzheimer Café precis startat. Frågan har ställts av Lena Zethraeus, före detta stadsjurist i Malmö. Publiken, ett trettiotal personer, är inte unisont tvärsäkra, men efter en stund enas vi om att man inte kan bli omyndigförklarad i vårt land. Det var sådant som avskaffades på 1980-talet, fyller Lena Zethraeus i.

Det sitter många anhöriga till demenssjuka i publiken och under den två timmar långa föreläsningen får vi oss en lektion i saker vi bör känna till. Eftersom man inte längre kan omyndigförklara människor i Sverige så får alzheimersjuka rösta livet ut. Om en demenssjuk person vägrar en medicinsk behandling eller en flytt till ett boende kan anhöriga, gode män eller förvaltare inte tvinga dem.

Man är myndig tills man dör, säger Lena Zethraeus.

Men en person som är långt in i sin demenssjukdom klarar ofta inte sig själv. Det är här den gode mannen kommer in. För att få en sådan krävs att minst ett av tre behov uppfylls. Läkarens intyg är en av grunderna för domstolens beslut. Har läkaren bara kryssat i att patienten bör ha hjälp med att betala räkningar (förvalta sin egendom) är det denna rekommendation domstolen kommer att ta ställning till. Den som vill att den gode mannen även ska ha i uppdrag att ansöka om färdtjänst eller plats på ett demensboende (bevaka sin rätt) eller se till att patienten kommer till tandläkaren (sörja för sin person) bör se till att det blir ytterligare två kryss i intyget.

Blanketter är inte läkares älsklingsområde så det är viktigt att det blir rätt från början, säger Lena Zethraeus.

 
Kommunerna är ofta bra på att erbjuda kontaktperson till barn och unga vuxna med funktionshinder, men lagen gäller även äldre och demenssjuka, påpekar Lena Zethraeus. Foto: Gunnar Ekberg

Förvaltaren har långt större befogenheter än den gode mannen vad gäller fler ekonomiska förhållanden, men ingen av dem kan sälja en fastighet utan att kommunens överförmyndare eller överförmyndarnämnd samtycker.

De flesta gode män och förvaltare gör ett väldigt bra arbete, men ibland uppkommer missnöje. En del har för många uppdrag. Viktigt att förstå för anhöriga är att de inte har rätt att bestämma över vare sig sin släkting eller den gode mannen eller förvaltaren. De senare har däremot en skyldighet att samverka med de anhöriga.

Men hur var det nu med bestämmanderätten? Vi kunde ju inte omyndigförklaras i Sverige. Lena Zethraeus plockar fram en dom från 2007. En kvinna i Helsingborg hade både Alzheimers och en psykisk sjukdom. Förvaltaren ville få henne placerad på ett boende efter en tvångsintagning. Kvinnan vägrade och drev ärendet upp till Hovrätten, som kom fram till att det inte fanns lagstöd för att gå emot hennes vilja.

Däremot kan en person underkastas vård genom LPT, lagen om psykiatrisk tvångsvård, säger Lena Zethraeus.

En person kan tvingas flytta om den är en fara för sig själv eller andra, men då är det till exempel hyreslagen som används. Det finns exempel på nitiska samlare som skapat berg av tidningar i hela lägenheten, inklusive på spisen. Här kan brandmyndigheterna ha synpunkter.

Många som drabbas av demenssjukdom är äldre och många tror felaktigt att det bara är Socialtjänstlagen (SoL) som gäller för dem. Men LSS, Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade, gäller också. I den senare regleras till exempel avlösarservice i hemmet och korttidsvistelse utanför det egna hemmet, något som är viktigt för anhöriga.

Men det finns också en annan sak som står i både SoL och LSS, och som väldigt många kommuner sällan informerar Alzheimersjuka och deras anhöriga om. Även de kan ha rätt till en kontaktperson.

Socialsekreterare utser kontaktpersoner varje vecka till barn, men så går det sällan till inom äldreomsorgen, säger Lena Zetraeus.

Det finns kommuner som förväxlar begreppen och erbjuder ledsagare istället. Men medan ledsagaren ser till att den demenssjuke kommer från A till B, ska kontaktpersonen se till att skapa ett för patienten stimulerande umgänge. Många demenssjuka bor i dag ensamma och är isolerade, en situation som enligt forskningen är direkt skadlig för hjärnan.

För demenssjuka är det väldigt viktigt att bli stimulerade, säger Lena Zethraues.

Någon undrar om de som anhöriga kan bli kontaktpersoner, men svaret blir nej. Kontaktpersoner får betalt, bättre än gode män, och släktingar förväntas faktiskt umgås med sina anhöriga utan betalning. Kontaktpersonen har uppdraget att ge den demenssjuke en ny stimulans som ligger bortom en kopp kaffe. Det kan handla om allt från samtal till att gå på en konsert eller en konstutställning.

Anhöriga som vårdar i hemmet kan däremot ansöka om avlastning, vilket är något annat.

Men varför hjälper många kommuners äldreomsorg inte till med kontaktpersoner? Och varför avslår många kommuner biståndsbedömningar om särskilt boende trots att det finns prejudicerande rättsfall som klart visar att bistånd borde ges?

Därför att kommunerna inte har byggt ut omsorgen tillräckligt och de tror att de kan komma undan, säger Lena Zethraeus.

Den som vill överklaga biståndsbeslut har flera intressanta domar att läsa. En av de mest intressanta kom 2007 i högsta förvaltningsdomstolen. En kvinna i Arvika hade nekats plats på ett boende.

Hon var inte särskilt sjuk, men hade yrsel och hade fallit, refererar Lena Zethraeus. Hon fick rätt till boende och huvudmotivet handlade om att hon kände sig otrygg och isolerad. Något som också är intressant är att rätten räknade med att en person som var i nittioårsåldern inte skulle bli bättre.

Efter denna dom har många överklagat med motiveringar om otrygghet och isolering. Och många har vunnit.

TEXT: LENA BREITNER

CITERA OSS GÄRNA. ARTIKELN ÄR PUBLICERAD I ALZHEIMERTIDNINGEN 2/2015

Fakta god man och förvaltare

Den som på grund av sjukdom, psykisk störning eller funktionshinder behöver hjälp att sköta sin ekonomi eller bevaka sina rättigheter har rätt till en god man. Minst ett av tre behov ska vara uppfyllda:

  • Bevaka sin rätt, t ex ansöka om bidrag och bistånd.
  • Förvalta egendom, inklusive betala räkningar.
  • Sörja för sin person, dvs tillse att personen har nödvändiga skor och kommer till läkaren.

Förvaltare är en mera långtgående form än god man.

En liten kommun har en överförmyndare medan större kommuner har överförmyndarnämnder. Dessa administrerar gode män och förvaltare, inhämtar socialutredning och läkarutlåtande samt föreslår för domstol, som fattar beslut om tillsättning av god man eller förvaltare. Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet.

GODA RÅD FRÅN LENA ZETHRAEUS

Se till att skriva fullmakt i god tid. Har sjukdomen gått för långt när underskriften sker kan den vara juridiskt ogiltig. Var gränsen går mellan en giltig och ogiltig fullmakt är inte klart och tydligt angivet i lagstiftningen.

När en fullmakt skrivs ska den tydligt ange vad den gäller.