Något av det svåraste att prognostisera är unga demenssjuka, det vill säga personer mellan 20 och 65 år. Statistiskt har vi ganska säkra siffror på sannolikheter för personer som är 70 år och uppåt. Men personer 60-65 är ganska osäkra, och allra osäkrast är det att veta hur det står till för dem mellan 20 och 60 år.

Enligt Socialstyrelsen beräkningar var 158 000 svenskar år 2012 drabbade av någon demenssjukdom. Professor Anders Wimo, som stod bakom beräkningarna, uttryckte stor osäkerhet kring de unga demenssjuka, men gjorde ändå en bedömning på omkring 9 000 personer i Sverige. Statistiskt blir det alltså antalet unga demenssjuka ungefär 5,7 procent av totalt antal demenssjuka.

De svenska bedömningarna stämmer ganska väl överens med vad britterna har kommit fram till, där cirka 5,2 procent av totalt antal drabbade beräknas vara under 65 år, se här och här.

Går det nu att säga hur många unga demenssjuka det finns i t ex Malmö i dag? Nej. Men vi kan göra en uppskattning. Av de statistiskt uträknade 4 681 demenssjuka som år 2012 beräknades bo i Malmö uppskattades statistiskt 267 av dem vara under 65 år. För närvarande ökar antalet demenssjuka i landet med ungefär 1,3 procent.

Nu ska vi inte vara så exakta, eftersom det här är mycket osäkra prognoser. Med tillägg för att antalet drabbade ökar med 1,3 procent per år och lite mellan tummen och pekfingret blir slutsatsen att det i Malmö år 2015 finns mellan 250 och 300 unga demenssjuka. En mycket stor andel har antagligen ingen demensdiagnos.

I Stockholms kommun beräknades antalet demenssjuka år 2012 uppgå till 12 262, varav omkring 700 uppskattas vara unga demenssjuka. I Göteborg med statistiskt beräknade 7 400 drabbade uppskattas över 400 vara unga demenssjuka.

Det blir vanskligare och vanskligare ju mindre kommuner vi tittar på. Är det verkligen 240 demenssjuka i Burlövs kommun? Och är verkligen 14 av dem unga demenssjuka? Helst säkert är att vi inte vet. Statistik är jättebra att ha, men vi måste inse att det blott är prognoser, som vi får försöka förhålla oss till.

TEXT: LENA BREITNER