Inflammatoriska förändringar i hjärnan tjugo år före debut av Alzheimer

I många år har Alzheimerforskningen fokuserat på placken i hjärnan. Allt mer talar för att det är astrocyterna som ska ha den stora uppmärksamheten. En ny studie från Karolinska institutet visar att inflammatoriska förändringar uppkommer tjugo år före en Alzheimerpatient får sina första symtom. Studien tyder på att aktivering av astrocyter på ett tidigt stadium kan spela en viktig roll för utvecklingen av sjukdomen.

I Sverige lever omkring 160 000 personer med en demenssjukdom. Omkring 60-70 procent av dessa har Alzheimers sjukdom. Sjukdomen innebär att nervceller i hjärnan förtvinar och ofta påverkas minnesfunktionen negativt.

Vad är det då som orsakar celldöden? Det man vet är att det tidigt sker inlagring av proteinet amyloid i form av amyloidplack, ansamling av tauprotein och inflammatoriska förändringar som slutligen leder till en försämrad koppling mellan nervceller. Hur tidsförloppet och händelsekedja ser ut är antagligen en av Alzheimerforskningens viktigaste frågor. Genom att studera människorna, och inte mössen, kan vi också lära oss hur sjukdomen uppkommer och därmed på sikt hitta botemedel.

Den viktigaste faktorn för att drabbas är ålder. Men det finns också en liten andel människor som har arvsanlag. Genom att studera människor i familjer med kända arvsanlag för Alzheimers  har forskare vid Karolinska institutet kunnat undersöka förändringar som uppkommer mycket tidigt under sjukdomsutvecklingen.

Alla de 50 deltagarna genomgick minnestester och undersökning med PET-kamera, vilket innebär att radioaktiva spårmolekyler med kort halveringstid injiceras i blodbanan för att nå hjärnan. Mängden amyloida plack och inflammatoriska förändringar i form av aktivering av astrocyter, den vanligaste stödjecellstypen i hjärnan, mättes. Forskarna undersökte också hjärnans nervcellsfunktion genom att mäta glukosmetabolismen.

För att kunna följa förändringar över tid upprepades PET-undersökningarna efter tre år för hälften av de drygt femtio studiedeltagarna.

Hos de människor som var mutationsbärare hittade man amyloidplack och inflammatoriska förändringar nästan tjugo år innan beräknad debut av minnesproblem. Det intressanta är att den ökade mängden astrocyter var högst vid tidpunkten när amyloida plack började ansamlas i hjärnan. Nervcellsfunktionen, i form av glukosmetabolism, började minska ungefär sju år före förväntade minnesbesvär.

De individer i familjer med ärftlig Alzheimers sjukdom som inte bar på någon mutation hade inga onormala förändringar i hjärnan.

Inflammatoriska förändringar i form av ökad mängd astrocyter tycks vara ett mycket tidigt tecken som kan indikera start av sjukdomen, säger forskningsledaren Agneta Nordberg, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet och överläkare vid Geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.

Astrocytaktiveringen är som högst ungefär tjugo år före förväntade symtom och därefter minskar den, till skillnad från ansamlingen av amyloidplack som ökar konstant med tiden till symptom. Ansamlingen av amyloidplack och ökad mängd astrocyter uppvisar alltså motsatta tidsförlopp som alltså kan vara avhängiga av varandra.

Forskarna bakom studien med huvudförfattare Elena Rodriguez-Vieitez menar att fynden indikerar att astrocyter kan vara ett möjligt mål för utveckling av nya läkemedel.

Karolinska institutets pressmeddelande har ni här.

Forsningsartikeln har publicerats i Brain och heter Diverging longitudinal changes in astrocytosis and amyloid PET in autosomal-dominant Alzheimer’s disease” och är skriven av Elena Rodriguez-Vieitez, Laure Saint-Aubert, Stephen F. Carter, Ove Almkvist, Karim Farid, Michael Schöll, Konstantinos Chiotis, Steinunn Thordardottir, Caroline Graff, Anders Wall, Bengt Långström and Agneta Nordberg.