Läkemedel mot Alzheimers förlänger livet men inte tiden på demensboendet

Det är snart tjugo år sedan det första läkemedlet mot Alzheimers sjukdom lanserades. Trots att flera patent är borta och trots att forskare bevisat att läkemedlen förlänger liv får alltför få prova. Nu visar forskare vid Skånes universitetssjukhus i Malmö att oron för kommunala skenande samhällskostnader är obefogade. Förlängningen av livet sker i hemmet.  

63 miljarder kronor. Det är den hissnande kostnaden för våra drygt 160 000 patienter som har Alzheimers sjukdom eller någon annan svårt kognitiv hjärnsjukdom. Den största kostnaden - 78 procent - beräknas Sveriges kommuner stå för. Bara kostnaden för en plats på ett demensboende kan vara uppemot en miljon om året.

I takt med vår ökade livslängd kommer antalet minnespatienter och kostnader att öka. Ända sedan det första Alzheimerläkemedlet kom 1997 har Alzheimer Sverige kämpat för patienternas rätt till diagnos, och för rätten att få prova de symptomlindrande kolinesterashämmarna. Men det går trögt. Lite drygt hälften av dagens svenska patienter har en diagnos. Ungefär hälften av dessa får behandling.

Okunskap och fördomar ligger bakom den låga tilldelningen. Äldre personer och minnessjukdomar har låg status inom läkarkåren.

Vi på Alzheimer Sverige möter ibland läkare som agerar som om de tror sig göra en samhällsinsats genom att inte ge Alzheimerläkemedel eller att de tar bort de symptomlindrande läkemedlen när patienten fått en plats på ett boende, säger Alzheimer Sveriges ordförande Krister Westerlund.

Läkemedlen är symptomlindrande och när dessa tas bort ökar risken för oro och andra beteendemässiga och psykiska symptom (BPSD). Förutom att patienten mår mindre bra blir denne också mer vårdtung.

Å andra sidan har forskare vid Vårdenheten för Minnessjukdomar vid Skånes universitetssjukhus sedan tidigare visat att Alzheimerläkemedlen förlänger liv - i snitt mellan sex och arton månader.

Det finns personer som legat stabilt ett par tre år, säger den medicinske statistikern och doktorn i medicinsk vetenskap, Carina Wattmo

Just Carina Wattmo levererar många studier från SATS, Swedish Alzheimer Treatment Study, världens största Alzheimerstudie som startade 1997 och där 1 258 Alzheimerpatienter från 47 till 88 år har deltagit. Nu har nästa resultat kommit.

Nu kan vi reda ut eventuella missförstånd, säger Carina Wattmo. Vi har visat att förlängningen av livet inte sker i slutskedet av sjukdomen. Vi förlänger inte tiden på boendet.

220 patienter som svarat väl på Alzheimerläkemedlen och som fått plats på boende och är avlidna har studerats. Studien visar att dessa patienter fått förbättrad livskvalitet och att förlängningen av livet skett i hemmet, inte på boendet.

Det finns mer att notera i studien. Mängden hemtjänstinsatser och dagvård före placeringen på särskilt boende har inte haft någon betydelse för tiden på boendet. Det visar, enligt Carina Wattmo, att insatserna inte är tillräckliga eller anpassade för att personer med Alzheimers sjukdom ska kunna bo kvar en längre tid i hemmet.

Studien visar också på skillnader mellan könen vad gäller sammanboende.

Män som är sammanboende har haft en vårdtid på strax över två år på ett boende, säger Carina Wattmo. Kvinnor som varit sammanboende har en vårdtid på 4,5 år.

Orsaken kan vara flera. Könsroller är en stark faktor. Kvinnor tar antagligen i högre grad på sig den vårdande rollen. Men det finns också studier som tyder på att biståndshandläggarna bemöter den anhörige på olika sätt beroende på om det är en man eller kvinna.

Jag tror att många kvinnor sätter en ära i att de ska klara det här själva, säger Carina Wattmo. Samtidigt tror jag inte det här resultatet står sig i framtiden. Dagens unga kvinnor kommer inte att nöja sig med detta.

Oavsett har vi nu fått det svart på vitt: Alzheimerläkemedel kan förlänga liv på patienterna. Men kommunerna, som tar 78 procent av samhällskostnaderna för minnessjukdomarna, har inget att förlora på att läkemedel ges till fler patienter. Tvärtom.

TEXT: LENA BREITNER