Män med Alzheimersjuk fru får mest stöd av kommunen - minst hjälp till ensamstående demenssjuka

I morgon är det internationella kvinnodagen, en dag då jämställdhet ska vara i fokus. Alzheimerföreningen i Sverige påminner här om en nyligen framlagd forskningsrapport som visar att kommunerna behöver tänka mer jämställt vid sina biståndsbedömningar. 

Ensamstående kvinnor med Alzheimers sjukdom får inte den hjälp de är i behov av genom den kommunala hemtjänsten. En studie gjord vid Skånes universitetssjukhus, SUS, visar också att kvinnor som lever i parrelation och har Alzheimers får mest hjälp. Eller kanske vi istället ska se det som att det är de anhöriga männen som får mest avlastning i form av hemtjänst och tillgång till boende för den sjuka partnern. Som bekant är det ju oftast kvinnor som vårdar en anhörig. 

Bakom studien står Carina Wattmo, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap vid verksamhetsområdet minnessjukdomar vid SUS.

Hon är en av de ledande forskarna inom SATS, Swedish Alzheimer Treatment Study, världens största studie på Alzheimerpatienter som leds från Minneskliniken i Malmö och där 14 kliniker är involverade.

Mellan åren 1997 och 2011 har man följt 1 258 patienter i åldrarna 47 till 88 år som fått bromsmediciner, kolinesterashämmare, för mild till måttlig Alzheimers sjukdom. 63 procent av dem var kvinnor, 37 procent män. Ett tjugotal rapporter har hittills levererats och renderat stor internationell uppmärksamhet. Ett tiotal av dessa står Carina Wattmo för.

Den senaste i raden av studier jämfördes sjukdomsutvecklingen mellan ensamboende och sammanboende Alzheimerpatienter samt vilka hjälpinsatser som erbjöds i form av hemtjänst och särskilt boende. Slutsatserna kring tusentalet patienter varav 35 procent är ensamboende är beklämmande. Det visar att de som behöver mest stöd faktiskt får minst hjälp.

Carina Wattmos studie visar att de som var sammanboende med en partner fick lika mycket hemtjänst som de som var ensamstående. Samtidigt visar studien att de ensamstående hade en sämre förmåga att klara sitt vardagsliv, ADL, Aktiviteter i Dagliga Livet. De hade också en högre läkemedelskonsumtion, vilket tyder på att de var sjukare än de som levde i parrelationer. Sammantaget visar studien att de ensamstående, som till 85 procent var kvinnor, hade allra störst hjälpbehov av hemtjänsten men inte fick det.

Med tanke på deras högre sjukdomsgrad än samboende är jag tveksam om de verkligen får den hjälp de behöver, säger Carina Wattmo. Det är möjligt att de inte har förmågan att begära hjälp eller så ser kommunen inte deras hjälpbehov. De bristande insatserna leder till ökad risk för att placeras i särskilt boende.

Granskar man de patienter som levde i parrelation visar det sig att det var dubbelt så vanligt att en kvinna med Alzheimers sjukdom placerades på ett boende än om det rört sig om en man som levde i parrelation. Det var också tre gånger så vanligt att de Alzheimerssjuka kvinnorna fick insatser från hemtjänsten än vad de Alzheimerssjuka männen fick. Eller om vi nu ska vända på det och lägga en annan könsaspekt på frågan.

Studien visar att sammanboende kvinnor i högre omfattning tar hand om sina sjuka män än vad sammanboende män tar hand om sina sjuka kvinnor. Om den anhörige i parrelationen var en man fick han mycket mer stöd från kommunen än om den anhörige var en kvinna.

Orsakerna till könsskillnaderna är intressanta. Många män i den äldre generationen kanske saknar förmågan att ta hand om hushåll och en demenssjuk hustru. Samtidigt väcks frågan om biståndsbedömarna automatiskt gör skillnad mellan om den anhörige är man eller kvinna. Om kommunala tjänstemän helt enkelt lyssnar mer på en anhörig man, eller att de helt enkelt utgår från att en anhörig man behöver mer hjälp än en kvinna.

TEXT: LENA BREITNER/ALZHEIMERTIDNINGEN 2015/01

Visste du att de statliga stöden till vår verksamhet, att hjälpa drabbade och anhöriga med Alzheimers eller annan kognitiv hjärnsjukdom, bygger på hur många medlemmar vi har? Teckna ett medlemskap så får du läsa hela Alzheimertidningen, och stödjer även vår verksamhet dubbelt upp. Sätt in 200 kronor på Pg 13 74 18-0 eller Bg 187-6093. Vill du bli ständig medlem, sätt in 2 000 kronor. Glöm inte namn och adressuppgifter.