Den 20 mars är det Sverigepremiär på filmen Fortfarande Alice. Filmen bygger på den hyllade debutromanen Still Alice, som den neurologiske forskaren Lisa Genova gav ut 2007 efter att en släkting drabbats av Alzheimers sjukdom. Julianne Moore tog tidigare i år hem en Golden Globe för bästa kvinnliga huvudroll och har chans till samma titel vid Oscarsgalan den 22 februari.

Still Alice, eller Fortfarande Alice som den heter på svenska, är ett drama om Alice Howland, en lyckligt gift kvinna med tre vuxna och utflugna barn. Hon är en hyllad professor i lingvistik vid Columbia. Lyckan tycks vara fulländad, privat såväl som yrkesmässigt.

Men plötsligt börjar Alice Howland och hennes omgivning märka att allt inte står rätt till. Minnet börjar svikta och en dag diagnostiseras Alice Howland för tidig Alzheimers sjukdom. Filmen handlar om hur Alice Howland hanterar situationen, om hur hon försöker behålla sin livsstil och leva i nuet, samtidigt som sjukdomsförloppet förvärras.

Berättelsen är initierad. Författaren Lisa Genova studerade neuropsykologi vid Harvard när en nära släkting drabbades av Alzheimers sjukdom. Hon har alltså doktorerat i neurologi men valde den skönlitterära banan för att beskriva den drabbades kamp för att försöka vidmakthålla sin livsstil och värdighet trots sjukdomsförloppet.

Alice Howland spelas i filmversionen av Julianne Moore, en av Hollywoods allra hetaste skådespelerskor. Hon har tidigare setts i filmer som Far from heaven, Short Cuts, Magnolia och The Big Lebowski. I januari i år fick hon en Golden Globe för sin rollprestation i Being Alice. Hon är även nominerad till en Oscar i kategorin bästa kvinnliga huvudroll.

I en intervju i det amerikanska radiobolaget NPR, National Public Radio, berättar Julianne Moore om hur hon förberedde sig för rollen. Hon har själv inte någon i familjen som drabbats av Alzheimers sjukdom och ägnade därför fyra månader åt att träffa kvinnor som hade sjukdomen.

En av sakerna jag hade missuppfattat var att jag trodde att Alzheimers bara påverkade minnet. Vad jag inte riktigt hade förstått var att det också är en neurospatial sjukdom (visualiseringsförmåga red. anm) - att du får en annan tolkning av saker av saker som händer omkring dig, säger Julianne Moore.

En spanskalärare som hon träffat berättade om att de första tecknen på att något inte stod rätt till var när studenterna reagerade. Hon hade nämligen skrivit baklänges på svarta tavlan. En annan person kunde inte förstå ett enkelt datorprogram på jobbet. Det var via jobbet som de första tecknen kom hos de yrkesarbetande patienterna.

Inslaget i NPR har ni här nedan. Vill ni istället läsa artikeln har ni den här.