Begriper sig domstolar och myndigheter på demensfrågor? Alzheimertidningen fortsätter granska språket, som avslöjar mer än vad man tror. En 80-årig våldtäktsman som betecknats som fullt frisk fick straffrabatt när han inte förstod domstolens frågor. En 69-årig man står åtalad för att ha bluffat sig till 4,7 miljoner kronor av Försäkringskassan, som i nästan tjugo år har trott att mannen led av demenssjukdom sedan 23 års ålder.

Hur insatta är myndigheter och domstolar i demensfrågor? Tar de expertis till hjälp? Med dessa frågor granskade Alzheimertidningen två fall, som det senaste året hamnat i domstol.

FALL 1: VÅLDTÄKTSDOM

I somras dömde Ystads tingsrätt en 80-årig man till sex månders fängelse för våldtäkt, sexuellt övergrepp och sexuellt ofredande mot ett barn. Gärningsmannen erkände och hans berättelse stämde överens med offrets. Gärningarna 2012 och 2013 ansågs bevisade.

Våldtäkt mot barn ska ge två till sex års fängelse, men försvarsadvokat Jörgen Malmunger hävdade enligt Skånska Dagbladet att mannen borde få straffreduktion på grund av hög ålder; mannens demenssjukdom kunde ha försämrat hans omdöme.

Domstolen lyssnade på argumenten och gav straffrabatt. Malmunger menade att domen kunde omvandlas till husarrest och fotboja.

”Frågan är om han har två år kvar att leva”, sa han till SkD.

Men är en demenssjuk person i stånd att förstå innebörden av fotboja? Fanns belägg för att mannen var på väg att dö? Alzheimertidningen har tagit del av domen, där det framgår att mannen bor i egen bostad, har fast inkomst och ”är vid god fysisk och psykisk hälsa”. Han anses vara ”lämplig för att utföra samhällstjänst”, vilket han dock har avböjt.

En specialist i allmänpsykiatri konstaterar i den sedvanliga paragraf 7-undersökningen att ”mannen inte lider av någon allvarlig psykisk störning”. Domstolen konstaterar därefter att straffsatsen är två-sex års fängelse.

KAN EN DOMSTOL STÄLLA DEMENSDIAGNOS?

”Varken det inhämtade läkarintyget eller personutredningen har gett indikationer på att N.N. lider av sjukdom eller ohälsa på grund av sin ålder eller annars. Vid huvudförhandlingen har N.N. dock klart gett intrycket av att vara en äldre man med i vart fall begynnande demens”, skriver domstolen.

Det är motsägelsefullt. Vi får ta del av kriminalvårdens personutredning från 20 maj 2014. Där står att mannen får ont i ryggen om han går längre sträckor. I övrigt är han frisk. Han bedöms kunna göra samhällstjänst, men när dom faller knappt två veckor senare har domstolen ändrat uppfattning. Mannen har visserligen kunnat svara på rättens enkla frågor men att ”det framstått som tydligt att han har svårigheter att ta in och processa mer komplicerade frågor. Han har också gett klart intryck av att ha en mer begränsad minnesförmåga än normalt och att han har en mer begränsad förmåga än normalt att lämna detaljerade svar på frågor”.

SÄNKT STRAFF PGA ÅLDER OCH DÅLIG HÄLSA?

Rätten konstaterar sedan att baserat på ”sin höga ålder och dåliga hälsa” får mannen sänkt straff till sex månaders fängelse. Så som domen är formulerad framstår det som att den medicinska bedömningen görs av domstolen, det vill säga av rådmannen Carina Wågnäs Blomkvist samt nämndemännen Sven Svensson (S), Kristina Rosenkvist (M) och Lars-Åke Norin (S)!

Har mannen spelat i rättssalen eller är han demenssjuk? Vi vet inte då förundersökningen är sekretessbelagd.

Universitetslektorn och överläkaren vid enheten för klinisk minnesforskning vid Skånes universitetssjukhus, Elisabet Londos reagerar på flera saker. Demenssjuka är inte alls lämpade att göra samhällstjänst. Domen säger inget om de kognitiva förmågorna eller om mannen behöver hjälp i hemmet, vilket det ofta är anhöriga som sköter. Detta är helt avgörande frågor.

Det händer att demenssjukdomar upptäcks genom att en person som tidigare aldrig varit i klammeri med rättvisan plötsligt inte betalar sina räkningar eller grips för snatteri eller trafikförseelser.

”Hans begränsade förmåga att föra samtal och minnas saker kan lika gärna bero på att han har problem med sköldkörteln eller har en depression”, säger Elisabet Londos.

Förargelseväckande beteende är mer vanligt hos frontallobspatienter då hjärnan är skadad där de sociala funktionerna sitter. Våld i nära relationer kan förekomma nattetid hos Lewy Body-patienter, vars drömmar kan vara mycket obehagliga.

Sjukdom och symptom hänger ihop. Alzheimertidningen har bett rådman Carina Wågnäs Blomkvist att förtydliga vilken slags demenssjukdom mannen har, och om det är domstolen själva eller en medicinsk expert som ställt diagnosen. Något svar har inte inkommit.

FALL 2: BIDRAGSBROTT

I ett annat fall menar en åklagare i Malmö att Försäkringskassan och Malmö kommun lurats att betala ut assistans- och handikappersättning i nästan tjugo år till en man som uppger sig ha diagnostiserats för begynnande demens 1968. Han var då 23 år gammal och är i dag 69 år.

Åtalet om grovt bedrägeri och grovt bidragsbrott mot mannen, hans dotter och f d svärdotter lades fram i höstas. På grund av preskriptionstider gäller åtalet bara åtta år värda 4,7 miljoner kronor, sociala avgifter och andra omkostnader ej inräknade.

Mannen kom till Sverige på 80-talet och sökte till psykiatrin 1992. Han hade tjeckiskt intyg från 1968 där han uppgavs ha Leukoencephalitis med följande demens och där det också stod att han hade ”dement uppsyn i ansiktet utom något som helst initiativ”. Han ska ha pensionerats vid 23 års ålder.

I Sverige inleddes en demensutredning på psykiatriska kliniken i Malmö. Ett lättare minnestest, Mini Mental-test, gav 16 av 30 poäng. Det var tecken på demens, men någon fortsatt demensutredning kunde inte genomföras. Patienten infann sig till exempel inte till magnetröntgen.

”Sammanfattningsvis så har jag knappt under mina 25 år långa läkarbana, lämnats så helt utan adekvat anamnestiska uppgifter som vid detta tillfälle. Jag får hänvisa till, vad som med uppenbarligen stor möda, tidigare insamlats”, skriver en läkare i journalen.

1993 konstaterar en överläkare i Malmö att patienten är svårbedömd ”men ger otvetydigt ett dement intryck”. Han blev svensk förtidspensionär vid 48 års ålder och hade av en psykiater fått diagnosen ”Suspekt demensutveckling 290 B”. Han uppgavs lida av oro, ångest och sömnsvårigheter. Den tjeckiska demensutredningen från 1968 hade blivit en del av bedömningen. Två år senare dyker kontaktorsaken ”presenil demensutveckling och sömnbesvär” upp i journaler.

Mannen berättigades 1995 till personlig assistans med motiveringen att han inte kunde klä på och av sig, inte äta och behövde sällskap när han var utomhus. Hans närstående har fram till 2012 varit anställda för att sköta honom.

SJUK HOS F-KASSAN! FRISK PÅ FRITIDEN?

Åklagares bevisning för att mannen lurat samhället går ut på att visa mannens olika förmågor över tid. Mannen har genom åren tagits för upprepade trafikbrott och på 2000-talet flera gånger påträffats på svartklubb spelandes poker. Assistenterna har inte närvarat, trots att de redovisat arbetstid.

2002 blev mannen pistolrånad, instruerade ett vittne att följa efter rånarna och agerade personligen för att polisen inte skulle lägga ner förundersökningen. När han 2004 fick en stroke samverkade han med sjukvården, förstod instruktioner på svenska och noterades klara grammatiska svårigheter på sitt hemspråk.

Kommunikationsproblem och behov av assistans präglar dokument från Försäkringskassan och Malmö kommun. Vid de upprepade hembesöken noteras att mannen är svår att kontakta, gråter omotiverat, har svårt att hålla en kopp men kan röka.

Han ”tycks vara ordentligt senil, vet ej hur gammal han är eller vilket land han kommer”,skriver en distriktssköterska. Flera läkare noterar att mannen är svår att få kontakt med.

Är det möjligt att luras i årtionden att man är demenssjuk?

”Inte om man följs av en läkare som kontinuerligt genomför uppföljande kognitiva tester”,säger Elisabet Londos. ”Om du är frisk kan du omöjligt veta vad du ska misslyckas med. Dessutom följer vi personer över tid och det skulle avslöjas om det är någon som luras”.

Leukoencephalitis med följande demens vid 23 års ålder är teoretiskt sett möjlig. Ärftliga former kan man få i unga år, något som i dag kan visas med enkel hudbiopsi. Men vid diagnosen 1968 fanns inte några förfinade diagnosmetoder.

Datortomografin kom först i slutet på 70-talet och magnetkameran i början på 1980-talet, så det rör sig om en klinisk diagnos som ska ha satts, säger åklagarens expertvittne, docent i neurologi Lennart Persson, Göteborgs universitet.

Underförstått: det tjeckiska utlåtandet har alltså skett med röntgenblick.

Under rättegången i januari i år förklarar expertvittnet Lennart Persson att han aldrig varit med om att inte kunna genomföra en magnetröntgen.

– Han berättade att det var en lätt metod, att man måste ligga stilla och att det brukar gå att lösa med lugnande medicin, berättar kammaråklagare Jörgen Larsson.

Det var just sådana här undersökningar som 69-åringen i åratal tycks ha velat undvika.

Lennart Persson och Elisabet Londos poängterar att sjukdomsförloppet varierar och kan fluktuera, men typiskt är att patientens förmågor hela tiden försämras.

PÅ PLATS I RÄTTSSALEN

Rättegången mot 69-årigen inleddes med en videoupptagning från 2012. Polisens civilspanare sattes in mot mannen, som först trodde att han samtalade med en parkeringsvakt. Lite senare råkade han ut för en poliskontroll när han parkerade utanför en mataffär. Hans personliga assistent som han uppges behöva nästan dygnet runt är inte med. Ett fem minuter långt samtal utspelades där mannen inte har några som helst problem att konversera. Polismannen ville göra ett alkotest och beklagade att utrustning saknas. Mannen ställer villigt upp och går på rak linje utan käpp medan han pekar på sin näsa.

Under häktningstiden bad mannen aldrig om hjälp med att äta, gå på toaletten eller duscha.

Han gick obehindrat till rastgården för att röka. Däremot återkom tal- och minnessvårigheterna när han en dag upptäckte att han filmades på väg in till ett förhör.

Trots att mannen behövde assistans nästan dygnet runt tog det ett dygn innan en släkting till 69-åringen hörde av sig till polisen.

– Förklaringen dottern gav i rätten var att de letat själva och att polisen ändå inte skulle göra något förrän efter ett dygn, säger åklagaren.

SPRÅKET VIKTIGT FÖR RÄTTSSÄKERHETEN

Varför berättar vi detta i Alzheimertidningen? Därför att vi är måna om rättssäkerheten, och därför att vi är övertygade om att diskrimineringen mot vår patientgrupp grundar sig i okunskap. Språket speglar tydligt detta.

Om en myndighet eller domstol skriver att det rör sig om en sjukdom kommer nya frågeställningar upp. Vilken slags hjärnsjukdom rör det sig om? Vilka är symptomen? Vilka förmågor har personen? Går sjukdomen att bota och behandla? Dessa frågeställningar tycks utebli när ord som ”senil”, ”dement” och ”demens” används.

Vi möts av påståenden om att diagnostik av demenssjuka är onödigt och dyrt. Men vi ser ständigt att samhället kan spara pengar på professionella bedömningar. Det har hänt enormt mycket inom diagnostik och forskning, men det har uppenbarligen inte nått fram till alla samhällssektorer.

TEXT: LENA BREITNER/PUBLICERAD I ALZHEIMERTIDNINGEN 1-2015

FOTNOT: 

Vid tidningens tryckning hade dom mot den 69-årige mannen ännu inte fallit. Den 80-årige våldtäktsmannen avtjänade då sitt straff. Ansökan om att få straffet omvandlat till fotboja avslogs då mannen inte bedömdes kunna tillgöra sig information och instruktioner nödvändiga för intensivövervakning. Orsaken var att han ej hade svarat i telefon.

”Det föreligger enligt aktuell dom en begynnande demens”, står det i Kriminalvårdens beslut.
Men så stod det ju faktiskt inte. Tingsrätten har ju bara bedömt att mannen ”gett intrycket” av att ha en begynnande demens. Språket har än en gång visat sig spela ett spratt i myndighets-Sverige.

TEMA SPRÅKET TAR UPP HUR JOURNALISTER BESKRIVER PATIENTERNA OCH HÄR FÖRKLARAR VI VARFÖR ORD SOM DEMENT OCH DEMENS ÄR PÅ VÄG UT UR SPRÅKBRUKET.