De senaste åren har förskrivningen av läkemedel till personer som är 75 år eller äldre ökat med 70 procent! Detta gäller särskilda boenden där vi finner äldre och ofta demenssjuka personer. Ofta får de demenssjuka neuroleptika, dvs. läkemedel som främst är avsedda att användas vid psykoser för att dämpa psykiska symptom som hallucinationer och vaneföreställningar, men också ger oönskade effekter på känslor och psykiska förmågor.


Sibylle Mayer, överläkare på minneskliniken SUS, höll en uppskattad föreläsning om BPSD och personcentrerad vård på Internationella Alzheimerdagen i Malmö 21 sept. Foto: Johan Bävman

Sibylle Mayer, överläkare på Minneskliniken SUS, konstaterade i sin föreläsning på Internationella Alzheimerdagen i Malmö den 21 september, att en studie i England visar att av 100 demenspatienter som fick neuroleptika hjälpte det bara 20. Av dessa 100 dör statistiskt sett en och ytterligare en får en stroke.

De symptom man försöker dämpa med medicinering drabbar 90 procent av alla som lever med en demenssjukdom. Många av dem har inte ens fått en korrekt demensdiagnos och får därmed ingen adekvat behandling av sin sjukdom!

KVALITETSREGISTRET BPSD BIDRAR TILL SYMPTOMLINDRING

För att utveckla och kvalitetssäkra vården av demenssjuka startades i november 2010 ett Nationellt kvalitetsregister BPSD (Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens) där patienternas symptom registreras och insatta vårdåtgärder följs upp för att skapa struktur i vårdarbetet och minska förekomsten av symptomen i fråga. Med hjälp av BPSD-registret kan vårdarbetet kvalitetssäkras, individuella behandlingsplaner för patienterna utvecklas och ett likvärdigt omhändertagande uppnås över hela landet.

De olika formerna av BPSD är dels beteendemässiga symptom: Aggressivitet (såväl fysisk som verbal), rop, gråt, rastlöshet, skrik, sexuellt opassande beteende och vandrande, dels apati, ångest, illusioner, hallucinationer, nedstämdhet, eufori, sömnlöshet och hämningslöshet.

Symptomen, som är belastande för både patienterna och omgivningen, kan nu framgångsrikt behandlas och lindras genom omvårdnad där den personliga kontakten mellan patient och personal står i centrum.

PERSONLIG OMVÅRDNAD KAN MINSKA BÅDE SYMPTOM OCH MEDICINERING.

BPSD-symptomen, som man försökt dämpa med riskfyllda neuroleptika accocieras med stress för patienter och anhöriga, sämre livskvalitet, boendeplacering till höga kostnader och högre dödlighet. Det står ganska klart att det inte är sjukdomen som ska stå i centrum för omvårdnaden utan personen med sina individuella behov.

Man utgår från patientens levnadsberättelse och de närståendes kunskaper. Tillgång till fotoalbum är bra. Sibylle Mayer berättade på Internationella Alzheimerdagen i Malmö om ett boende där man klistrade upp gamla och nytagna fotografier på väggarna.  Det skapade samtal och frågor och därmed kontakt mellan vårdpersonal och patienter.

En gammal dam tittade på ett foto och sade: ”Det här är min man… jag kanske bor här”.

Ta ett steg tillbaka, observera och se samband innan läkemedel sätts in.

säger Sibylle Mayer

Många av de demenssjukas problem utlöses av ouppfyllda, basala behov av mänsklig värme och social samvaro. Något som kan mötas av personal som får arbeta i en personalgrupp med gemensam strategi. I sitt arbete samlar de erfarenheter för utveckling av vården och en bättre bedömning av patientens behov av mediciner. Där har de också hjälp av BPSD-registret. Sibylle Mayers råd vad gäller den farmakologiska delen av omvårdnaden är att använda låga doser, långsam upptrappning, definierade mål med medicineringen, utvärdering och uppföljning.

Skälen till att inte vanemässigt skriva ut neuroleptika för att få demenssjuka patienter lugna är mycket tänkvärda. Undersökningar visar att 38 procent på demensboenden får neuroleptika. Av dessa uppfyllde bara 39 procent indikationerna enligt riktlinjerna för dessa läkemedel! 72 procent fick ingen dosanpassning på 6 månader! De demenssjuka har 50 – 74 procent förhöjd dödsrisk vid intag av neuroleptika jämfört med icke demenssjuka!

NÅGRA EXEMPEL PÅ HANTERING AV BPSD.

Sibylle Mayer berättade i Malmö om några BPSD-fall. Ett handlade om en person hon kallar Anna, 74 år, som säger till sin dotter:

Jag vet att din far är otrogen. Ser du, där kommer en ung kvinna. Så är det jämt!

Detta sägs när en ung kvinna från hemtjänsten kommer på besök. Med kännedom om Annas demenssjukdom och livssituation kunde personalgruppen samtala med Anna och se till att kvinnan från hemtjänsten alltid först hälsade på Anna när hon kom. Detta minskade Annas vanföreställningar och oro. Neuroleptika hade i det här fallet bara försämrat Annas hela tankeförmåga.

Ett annat fall är Lisa 86 år som säger till personalen på boendet:

 Snälla, kan du öppna dörren? Jag måste gå hem nu. Mina föräldrar väntar! Det är snart mörkt ute.

Sibylle Mayer säger att demenssjuka kan vara som ett träd med årsringar och att de vandrar mellan dessa. Hon menar att man absolut inte skall tillrättavisa de demenssjuka och säga till dem att lugna ner sig. I det här fallet sade personalen i stället ”Lisa det är telefon!” för att få Lisa att glömma det där med att gå hem. Man tittade också i fotoalbum och lyssnade på Annas berättelser från förr. Musik var ytterligare ett sätt att få Lisa trygg.

Man ska inte dra demenssjuka med våld tillbaka till våran värld, poängterade Sibylle Mayer. Man måsta komma in i samma takt som patienten har.

Det handlar alltså om att inte tala för fort, ha tålamod och lyssna på patienten. Alltså att hjälpa lagom mycket. Samtidigt som lagom i dag kan vara fel i morgon!

Agitation, upprördhet är ett annat vanligt symptom som oftast har en bakomliggande orsak. Om en demenssjuk från en dag till en annan börjar kasta glas är detta ett uttryck för något.

Skrikbeteende är också vanligt. Här gäller det att söka efter och behandla orsaken. Det kan ofta räcka med en liten förändring. Kanske ett byte av kontaktperson är nog.

En orsak till agitation man inte får glömma är smärta. En demenssjuk kanske inte ger uttryck för sin smärta på samma sätt som en frisk person gör. Smärtbehandlingen verkar märkligt eftersatt hos denna grupp. Bara en tredjedel av de demenssjuka som bor på sjukhem får smärtbehandling. Samma låga antal får postoperativ smärtbehandling.

I gruppen demenssjuka med cancer är 85 procent utan smärtbehandling!

Apati är ett mycket vanligt symptom som förekommer hos 70-80 procent av de demensboende. De är allmänt nerstämda, de gör mindre, tänker mindre, känner mindre.

Ofta förväxlas tillståndet med depression. Skillnaden på BPSD-symptomet apati och depressiva symptom är klara. Medan en demenssjuk, apatisk person sitter passiv på sitt rum hela dagarna är den depressive aktiv och drar till exempel ner rullgardinen för att sedan sitta passiv.

Personlig omvårdnad i samband med de dagliga aktiviteterna är ett sätt att lindra apatin. Det kan vara så enkelt som att ha musik i badrummet och smörja händer och fötter efter badet. Det handlar om person till person aktiviteter för att skapa närhet och kommunikation.

Sibylle Mayer rekommenderar inte antidepressiv medicinering vid apati hos demenssjuka om inte en verklig depressionsdiagnos kan ställas. Hon påpekar också att det allra viktigaste är bemötandet och att se människan och hennes behov bakom BPSD-symptomen!

Användandet av det Svenska kvalitetsregistret BPSD som ett arbetsredskap i vården har gett betydande och varaktiga minskningar av BPSD-symptomen liksom en förbättring av livskvaliteten hos patienter med demenssjukdom.

TEXT: GUNNAR EKBERG

Mer information om BPSD-registret hittar du här.

DENNA TEXT HAR VARIT INFÖRD I TIDNINGEN MINNESVÄRT 3/2015. CITERA OSS GÄRNA, MEN ANGE ALLTID KÄLLA.