Artikel ur Tidningen Minnesvärt 2/2016.

Glöm ordet "demens"! Nu ska vi säga kognitiv sjukdom! Alzheimervärlden har länge varit enig om att det gamla ordet är fyllt av fördomar och orsakar mängder av missförstånd. I USA satte man ner foten 2013 och utrotade "demens"-ordet som diagnos. Nu heter det kognitiv sjukdom istället. Men varför är det ordet så bra? Läkarstudenten Felix Cronholm, Lunds universitet, förklarar i en projektuppgift.

Vad betyder egentligen ordet kognition? Ordet används ofta i samband med att man talar om olika minnessjukdomar såsom Alzheimers sjukdom. Begreppet kognition är dock något svårdefinierat både för gemene man och för de som arbetar inom hälso- och sjukvården. Det finns en uppsjö av olika förklaringar och synonymer till detta begrepp, men hur kan det bäst förklaras?

En av de mest beskrivande men kanske även den enklaste förklaringen skulle kunna vara att kognition är de processer som ligger bakom tänkande och upplevelser. I detta inkluderas följaktligen områden såsom minne, lärande, uppmärksamhet, språkförståelse och olika sinnesförnimmelser exempelvis: syn, lukt, smak och hörsel.

De olika minnessjukdomarna har gemensamt att de alla påverkar de kognitiva förmågorna och färdigheterna hos den drabbade individen.

Detta kan ta sig uttryck i form av att den drabbade får svårigheter med de tidigare nämnda områdena som inkluderas i kognition, exempelvis inlärande, uppmärksamhet och språkförståelse. Man kan därför konstatera att en minnessjukdom inte bara drabbar ”minnet” hos den sjuke utan även leder till påverkan på andra områden. Det är kanske med bakgrund av detta som man har ändrat synsättet på dessa sjukdomar. Tidigare har sjukdomsgruppen där exempelvis Alzheimers sjukdom innefattats benämnts demenssjukdomar eller minnessjukdomar medan man idag snarare talar om kognitiva sjukdomar för att på så vis belysa att det inte enbart är ”minnet” som påverkats.

 
Felix Cronholm, läkarstudent termin 11, Lunds universitet.

När man talar om olika sjukdomar och sjukdomstillstånd, oavsett typ, händer det ofta att man nämner olika riskfaktorer relaterade till sjukdomarna. Exempelvis får det anses vara allmänt känt att rökning är en riskfaktor för att utveckla såväl hjärt-kärlsjukdom som lungsjukdom. Vad man kanske inte riktigt lika ofta talar om är att det också finns olika faktorer som kan vara skyddande mot sjukdomar, så kallade gynnsamma faktorer. Ett exempel på detta är att såväl fysisk aktivitet som en allsidig och balanserad kost kan verka gynnsamt mot hjärt-kärlsjukdomar. Även detta får anses vara vedertaget. Vad som kanske inte är lika allmänt känt är hur det ser ut med gynnsamma faktorer i relation till kognitiva sjukdomar, men faktum är att det på senare år har forskats och diskuterats flitigt kring just sådana faktorer.

Ett antal av de faktorer som anses verka gynnsamt mot kognitiva sjukdomar kan i grund och botten härledas till begreppet den kognitiva reserven. Med den kognitiva reserven menas en slags ”reservkapacitet” som hjärnan har när det gäller att stå emot olika skador och sjukdomar som kan påverka den kognitiva kapaciteten hos en individ.

En individ som har hög kognitiv reserv anses således ha en hjärna som är något mer motståndskraftig mot skada eller sjukdom än en individ med inte fullt så hög kognitiv reserv.

Det finns flera olika faktorer som kan påverka den kognitiva reserven i positiv riktning och således stärka hjärnans motståndskraft mot påverkan från skador och sjukdomar. Ett exempel på en sådan faktor anses vara utbildning. I en vetenskaplig studie där man observerade och följde knappt 600 kognitivt friska studiedeltagare (som alla var äldre än 60 år) under mer än fyra års tid, kunde man konstatera att de som hade mindre än åtta års skolgång hade mer än fördubblad risk att insjukna i en kognitiv sjukdom jämfört med de som hade mer än åtta års skolgång.

Det är inte bara utbildning mätt i antal års skolgång som kan påverka den kognitiva reserven i positiv riktning. I en annan vetenskaplig studie där man också följde kognitivt friska äldre, undersökte man den möjliga effekten av fritidssysselsättning såsom läsning, kortspel eller socialt umgänge, alltså aktiviteter som antogs stimulera hjärnan. Man kunde där observera att äldre som deltog i flera olika fritidssysselsättningar löpte lägre risk att insjukna i en kognitiv sjukdom än de som deltog i få eller inga alls.

Vidare finns det forskning som menar på att det heller aldrig är ”för sent” att påverka sin kognitiva reserv i positiv riktning. Med andra ord krävs det inte att man redan tidigt i livet tillgodogjort sig utbildning i form av skolgång under ett visst antal år, utan man kan förbättra och underhålla sin kognitiva reserv på äldre dagar genom att sysselsätta sig mentalt, socialt och intellektuellt.

Det är dock ytterst viktigt att belysa att det än idag inte finns något definitivt botemedel mot kognitiva sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Inte heller genom att stärka den kognitiva reserven kan man helt och hållet skydda sig.

Så länge det inte finns någon botande behandling är det därför viktigt att i första hand försöka förebygga och därefter fördröja insjuknandet. Genom att behålla en god kognitiv reserv under livets gång kan man åtminstone förskjuta den tidpunkt då sjukdomssymtomen leder till en påverkan av det dagliga livet. Detta får anses vara en viktig del i de förebyggande åtgärder som kan göras fram till dess att en botande behandling mot de kognitiva sjukdomarna finns att tillgå.

TEXT: FELIX CRONHOLM, LÄKARSTUDENT TERMIN 11, LUNDS UNIVERSITET

Referenser:
Stern Y. Cognitive reserve in ageing and Alzheimer’s disease. Lancet Neurol. 2012 Nov;11(11):1006-12.
Valenzuela MJ, Sachdev P. Brain reserve and dementia: a systematic review. Psychol Med. 2006 Apr;36(4):441-54.
Wahlund L-O, Nilsson C, Wallin A redaktörer. Kognitiv medicin. Stockholm: Norstedts; 2011.

Texten är skriven som en projektuppgift under den valbara kursen ”Minnessvikt och kognitiv sjukdom - praktisk handläggning för AT-läkaren” som erbjuds studenter på läkarprogrammets termin 11 vid Lunds universitet.