Liten språkguide för drabbade och anhöriga

Vad ska drabbade och anhöriga säga för att nå framgång i sin kommunikation? Vi testade olika formuleringar och ord på ordföranden Krister Westerlund.

Vad tycker du om ”Min mamma är dement och behöver komma in på hemmet?”

Jag hade sagt att mamma har en demenssjukdom och att hon behöver kvalificerad demensvård. Det visar biståndshandläggaren att man vet vad man talar om.

Är ”Min man börjar bli lite senil” okey?

Senil är ett ålderdomligt uttryck som är väldigt negativt laddat. Jag associerar det till att vara långsam och bakom flötet. Våra patienter är inte dumma i huvudet utan har drabbats av en svår hjärnsjukdom som påverkar deras kognitiva förmågor. Vid kontakt med en läkare hade jag sagt att mannen behöver en diagnos för att få rätt vård och läkemedelsbehandling.

Senildement?

Det är ett gammalt uttryck som används överslätande om människor som nått pensionsåldern. Alzheimers sjukdom och andra kognitiva demenssjukdomar respekterar inte det svenska samhällets indelning av människor i grupper över respektive under 65 år.

”Min pappa är dement”?

Usch. Det betyder att han inte har någon själ.

Min fru har demens”?

Det är inte fel, men jag föredrar att säga att hon har en demenssjukdom. Generellt sett använder vi begreppet ”Alzheimers sjukdom och andra kognitiva hjärnsjukdomar” eftersom det inte är negativt laddat och sätter större press på samhället att ge vård, behandling och att hitta botemedel.

TEXT: LENA BREITNER